Ibland så blir bara allting fel…

I bland har man inte världens bästa dagar. Efter en mysig filmkväll hemma hos Johnny tre mil iväg borta i Falköping, så tar jag mig inte hem med bilen på grund av snöstormen som nått västgötaslätterna. Det blir att tillbringa natten i Falköping för att utvänta både mörker som storm. Så långt allt bra, att titta på en ung Depp i ”Terror på Elm-street” är ett helt okej tisdagsnöje.

I morse slog oturen dock till. Min bil som under natten stått snällt parkerat ett kvarter bort startar inte. Den är väl kall, tänker jag, och fortsätter försöken. Efter ett tag går den i gång och jag hinner förflytta mig sisådär trehundra meter innan den får problem igen, och avgasröret börjar smälla. Det blir att ta den tillbaka till parkeringsplatsen för lite telefonkonsultation med min bilkunniga pappa. Svaret blir att det troligtvis är brytarspetsarna igen, så det blir upp och in för att väcka Johnny (som fått sova vidare, obekymrad över när mina föreläsningar börjar) för lån av skruvmejslar för att åtgärda problemet.

Efter att ha lyckats bryta sig in i den fastfrusna motorhuven så börjar skruvandet. Två skruvar måste bort för att komma åt brytarspetsarna. En av de misslyckas både jag, Johnny och en hjälpsam man med att få loss. Utan den lös så kommer jag inte åt mina kära brytarspetsar för att dela på dem, och få motorn att fungera igen. Efter flertalet försök med flertalet verktyg så ger jag upp, och kollar istället av var närmsta mack med verkstad finns för att istället få hjälp där.

Som tur är så startar bilen som vanligt när jag ska köra dit, och jag tar mig ända hem på de snöiga oskottade vägarna. Väl hemma inser jag att jag missat både min handledningstid och den där undersökningen jag skulle delta i, och siktar istället på nästa föreläsning. Eftersom mina moccabeklädda vinterskor är genomblöta efter mitt pulsande i snön runt bilen så drar jag på mig varma sockor och ett par mer höstvarma stövlar och ger mig iväg till skolan för att hinna till föreläsningen jag redan är sen till.

Stövlarna har en klack på åtta centimeter. Det är osandad isgata hela vägen till skolan. Jag kommer sju minuter försent till föreläsningen vilket innebär att vår kära föreläsare redan hunnit låsa dörren och jag får vänta utanför i dryga halvtimman tills det blir paus och dörren öppnas, vardagen är tillbaka.

Detta inlägget innehåller inte en enda dos politik. Jag skulle kunna klaga på att vägverket inte varit ute och skottat vägen under natten, de borde faktiskt kunna räkna ut att det blir vinter och snö varje år. Jag skulle kunna ifrågasätta varför det är just pappa som blir uppringd vid bilproblem och inte mamma. Jag skulle kunna analysera folks fördomar som ploppar upp när jag berättar att jag tillbringat natten i Johnnys säng. Jag skulle kunna påpeka att det faktiskt var en kvinna som kom förbi min bil som stod för den största hjälpen, nämligen tipset om macken med verkstad.

I stället så struntar jag i det och vänder det till ett inlägg i miljödebatten mot alla som klagar på att jorden håller på att bli uppvärmd

Hatbrotten ökar och Åke Green frias

I skuggan av domen mot Åke Green publicerar Säpo en rapport om att antalet hatbrott i samhället ökar. Speciellt är det hatbrotten mot homosexuella som står för ökningen, och Säpo befarar att det kommer att trappas upp ytterliggare. Det handlar om brott som personer fått utstå enbart för att de har en viss sexuell läggning.

Att Åke nu frias tror inte jag kommer underlätta bekämpandet av hatbrott, som har samma ursprung som Åkes predikan. Yttrandefriheten är viktigare, men jag tvivlar på att hetslagstiftningen är det bästa sättet att förhindra att människor kränks. Så länge vi har rådande lagstiftning borde vi dock använda oss av den. Att säga att hets mot folkgrupp skulle vara förbjudet, inkludera en grupp som folkgrupp ( i detta fallet homosexuella) och sedan inte kunna döma efter lagen, känns inte vidare verkningsfullt.

Antingen så har man en lag som man kan följa. Eller så skrotar man lagen och kommer på ett bättre sätt för att människor ska slippa bli kränkta. Någotning annat funkar inte i ett rättssamhälle.

Dreamhack; bland nördar och Natacha

Efter att ha spenderat dryga veckan på Elmiamässan i Jönköping, för att bygga upp, delta i och riva ner världens största datorfestival så känns det ändå rätt skönt att det är över. Det är en lite speciell situation att vara en av fem procent tjejer bland 7538 andra datornördar.

Det är inte på alla platser man kan sitta i timmar och diskutera trebokstavsförkortningar, spel eller lankultur, vara med om både DDR-SM och en av delfinalerna till NintendoSM, se Fatal1ty spela, beundra moddade chassin, titta på lagom fantasifulla tröjtryck, önska en låt i en webradiokanal, passa Natachas hund, köra telias rosa fyrhjuling, eller snacka skit med redaktören på det där spelforumet.

Å andra sidan så kallades platsen för sveriges största brottsplats av antipiratbyrån, och visst fildelades det i mängder, även om all fildelning inte alls är särskilt olaglig. Hubbar på över tusen TB låg ute, med olika slags innehåll. Nätet gick snabbt med upp till 7GB stor lina, och människor njöt av den otvugna atmosfären samtidigt som klistermärken med ett visst kassettband som döskalle klistrades på ett antal burkar, allt i en tyst protest mot första-juli-lagen.

Så mycket spelande blev det inte för min del, det hans helt enkelt inte med. För mycket trevliga människor, saker att upptäcka och saker att göra hann före. Spela kan man ju alltid göra hemma, medan kulturen runt om bäst upplevs i sällskap med andra.

Natacha gör sitt för fildelningen…

Natacha gör sitt bidrag till fildelningskampen under sitt besök på Dreamhack. Notera klistermärket som sitter på switchen.

Piratbyrån på Dreamhack

Mötte människor från piratbyrån nyss. De hade fått en totalt felciterad artikel i Borås tidning innan i dag. De var inte här för att lära folk fildela (de kan de redan), utan för att synas i sina fina tröjor. Något som inte är det minsta olagligt någonstans. För trots de snart antagna inskränkningarna i hur man får se ut och klä sig, så är inte piratbyråns tröjor olagliga än.

Intressant i BT:s artikel är däremot Antipiratbyråns uttalande i det hela. För att citera Henrik Ponten: ”Man ska inte skapa evenemang där ungdomar förleds till att begå brott. Inget annat brott är så accepterat som detta, man kan säga att Dreamhack är Sveriges största brottsplats”. För det första så händer det så mycket mer på Dreamhack än att folk fildelar. För det andra så är det inte Dreamhacks uppgift att leka polis. Det vet vi att APB gör så bra själva, när de brutit mot lagen om IP-adresser, och den mer skumma Bahnhof-affären.

Sen kan man ju alltid fundera på om man ska ha en lag som kriminaliserar en så stor grupp människor. Tidigare event har ju de deltagare som laddat ner filer inte alls begått ett lagbrott, helt plötsligt så görs det nu. Är det verkligen önskvärt att bötfälla de tusentals människor som sitter och fildelar just nu? Eller är det lagen som kriminaliserar dessa människor som det är fel på?

Maskeringsförbudet närmar sig

Justitieutskottet sa i går ja till maskeringsförbud vid demonstrationer, vilket kommer innebära att: ”En person som deltar i en demonstration får vid ett upplopp eller annan ordningsstörande situation inte täcka sitt ansikte på ett sätt som gör att det inte går att identifiera personen.” (källa, riksdagen). En lag som troligen också kommer gå igenom på torsdag då beslut tas.

Lagen kommer innebära att vid en lugn demonstration borde inte maskering vara ett problem, men om det blir upplopp så får man inte vara maskerad. Som att det är så lätt att i förväg veta om det blir bråk eller inte.

Det är i alla fall sorgligt att staten nu ska lägga sig i hur vi ska klä oss. Det är inte frihet någonstans, och det känns bara som ytterliggare en klåfingrig lag som är helt onödig, och troligtvis inte särskilt effektiv heller.

Noll tolerans mot våldet

I dag startar liberala ungdomsförbundet sin kampanj ”Noll tolerans” mot våldet. Den tar upp det våld som varje dag drabbar kvinnor runt om i landet, om kvinnojourernas arbete, och det faktum att skulden oftast fortfarande läggs på kvinnan.

Effektiv marknadsföring, Natacha på Dreamhack?

Satte på ett Dreamhackdeltagarband på Paradise Hotel-tjejen Natacha Peyre och hennes manager innan idag. En av Dreamhacks sponsorer hade bjudit in henne för att dra folk till sin monter.

Fungerade det? Självklart. Dreamhacks stora mängd tonårskillar är precis Natachas målgrupp. Bara att gratulera till bra marknadsföring.

Tänk när den dagen kommer då den här typen av marknadsföring inte skulle fungera. Att det skulle kräva mer än en sjysst brud för att sälja spel. Den dagen längtar jag efter.

Nu har hovrätten gjort det igen….

Nu har hovrätten gjort det igen. Sänkt straffet för någon som begått övergrepp på ett litet barn. Denna gången var det en fyraårig flicka som fått sänkt skadestånd efter övergrepp av sin mammas sambo (som också tagit barnporrbilder på sin egen dotter). Mannen fick också sitt straff sänkt.

Andledningen? Flickan sov, och har därför inte blivit lika kränkt, eftersom hon inte ”förstått vad som hänt henne”.

Så ska du utföra övergrepp på någon, se till att personen är ung, helst under femton, för då är det inte lika allvarligt, samt att personen sover. För då är det inte en lika stor kränkning. Du kommer då få ett lägre straff.

Vart försvann den vackra frasen ”hjälplöst tillstånd”?

Vart försvann killarna i debatten?

Det är synd om alla killar. Jag skrev för ett tag sen ett inlägg med rubriken ”Jag borde varit man”. För det är bättre att vara man i dagens samhälle, men defintivt inte bättre att vara kille. Kanske säger det något om hur ojämställd världen är när det är den där gränsen mellan kille och man som avgör hur framgångsrik man kommer bli.

Killarna är det ju synd om. Det är killarna som blir kvar i förorten eller hemma i landsbygdshålan, medan de ambitiösa tjejerna flyttar in till stan. Det var killar som gjorde uppror i Paris förorter, medan tjejerna inte ville gå ut och mest kände sig otrygga. Killar är fortfarande överrepresenterade i landets fängelser.

Var finns åtgärderna för att ändra på det här? När kommer projekt ”pojke” (Projekt ”flicka” var ju som bekant nyligen)?

På dreamhack, där jag befinner mig nu är andelen killar överrepresenterade. Värre kommer det bli imorgon bitti då över femtusen människor till kommer hit, de flesta killar. För ett år sedan var andelen tjejer 2.5%, och trots att många av killarna är underbara människor som jag tycker bra om, så är andelen med bristande social kompetens och persionifierande av nörden anmärkningsvärt hög.

För om många kvinnor skulle behöva bete sig mer som män ute i arbetslivet och i löneförhandlingar, så borde många killar lära sig att bete sig lite mer som tjejer.