DNA-hysteri så det tar i

Snart april, även om våren lyser med sin frånvaro. Snön lyser mer med sin närvaro, dock något uppblandat av regn och vatten här i lilla Skövde. Dagen har varit fylld av vårfunderingar, någon vårkänsla (med en stark touché av förkylning), och en härlig shoppingdag med nya vita våriga accessoarer inhandlade.

Nyhetsrapporteringen de senaste dagarna har dock inte bara handlat om det obefintliga vårvädret, utan även om gripandet av den misstänkta hagamannen och hur han greps med hjälp av DNA-prover. Samma fall uppmärksammades för en tid sedan då polisen inte fick tillstånd att köra sina DNA-prover mot PKU-registret, trots idoga försök till det. Den personliga integriteten åt de som lämnat blod till PKU ansågs viktigare, klokt nog, eftersom att brottslingseftersökning inte är PKU:s uppgift.

Nu greps hagamannen (vi vet inte om det är han än, men jag liksom media antar) utan att polisen behövde använda sig av PKU-registret. Mycket välkomnat, något som även kritiken mot DNA-hysterin är. Kriminologen Leif GW Persson hävdade i dagens nyhetsändning i tv4 att hagamannen sannolikt hade blivit gripen för länge sedan om polisen prioriterat att söka efter mannen genom andra metoder än just DNA.

Troligtvis har GW Persson rätt. Någonting som ofta inte nämns i debatten är att enbart ett DNA-prov inte kan fälla någon. Dessutom är inte ett DNA-prov helt säkert, framförallt inte de vi får fram här, och speciellt inte om man jämför med tex. familjemedlemmar. Allt polisarbete är inte CSI, hur bra serien än är… Fast, fortsätter det i den här takten så blir det mer och mer som polisarbetet i Gattaca, och även om Jude Law är snygg, så håller jag mig helst borta från den bilden av verklighet…

Det är synd om pojkarna

Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie med namn ”Projekt pojke” där de tar upp pojkarnas situation i skolan. Pojkarnas problem överlag är någonting man fokuserar alldeles för sällan på, trots att det numera är ett välkänt fakum att det är flickorna som lyckas bäst inom skolans väggar. Om man krasst översätter resonemanget som brukar föras över kvinnors roll i arbetslivet, så skulle man kunna tycka att det är synd om pojkarna, att de faller offer för maktstrukturerna, eller så borde de bara ta och göra någonting åt sin situation och göra som flickorna, nämligen sköta sig ordentligt.

Det senare resonemanget tror jag är vanligast. Det är inte ett särskilt stort problem, pojkar har alltid varit pojkar, det löser sig när de blir äldre, och är det någonting det är fel på, så ska man ändra skolan som stort, inte bara för pojkarna. Katederundervisning vore väl bra?

Pojkars utrymme för att få vara individer under skolåldern är mycket mindre än vad flickors är. Pojkflickor är accepterade varelser, kanske inte så populära, men en tjej som spelar fotboll eller datorspel på fritiden är fortfarande en fullt normal tjej. En kille som är en flickpojke och gör traditionellt ”flickiga” saker är inte alls lika accepterad i samhället jämfört med en kille som skiter i skolan, eller en som satsar allt på idrotten.

Till allt detta hör att pojkar redan i den här åldern blir ursäktade deras beteende med andledningen att de är pojkar. I vuxen ålder kommer de klara sig bättre än flickorna på arbetsmarknaden, och också ha en bättre social utgångspunkt. Därmed faller också flickorna i kläm. I synnerhet de duktiga som ofta får ta smällen i klassrummen när de ”stökiga pojkarna” gör någonting dumt.

Mallen för könsrollerna börjar redan tidigt. Oftast så betraktas den kvinnliga könsrollen som den mest problemfyllda, men frågan är om det egentligen inte är tvärt om, eller i alla fall en bit av båda? För när pojkar i nedre tonåren till största delen misslyckas, så lyckas tjejerna medan rollerna i vuxen ålder oftast är den motsatta. En sak är säkert, och det är att pojkar är minst lika mycket offer som flickor, och minst lika viktiga att folkusera på när det handlar om att lösa de problem som står i vägen för jämställdheten. För något år sedan genomförde staten ett ”projekt flicka” runt om i landet. När kommer ”projekt pojke”?

www.FrihetFildelningFeminism.se

När Krohnman förnyar sin BlogDizz och Saga funderar på att skaffa domännamn så kan ju inte jag vara sämre. Jag har nu äntligen skaffat mig en något mer lättihågkommen, begriplig och logisk adress till bloggen. Den nya adressen är som synes; www.FrihetFildelningFeminism.se men det är fortfarande samma blogg med samma innehåll.

Den gamla adressen http://johannanylander.blogspot.com fungerar fortfarande, så om du länkar till sidan, eller har den i RSS:en så är det inte bråttom att ändra, för den kommer fortfarande att funka.

Vallöftena som försvann

Vallöften fälls runt omkring i rätt stora mängder ett valår. Regerande sossarna gillar att göra av med våra skattepengar, och det mycket flitigt. En sida som granskar sossarnas vallöften, de som brutits och ännu inte infriats är valfeber.se. Sidan har också en lista över alla osakliga påhopp som sossarna sysslat med. Rekomenderar defintivt en titt in.

Danielsson, en man med nio liv?

Förra utrikesministern Laila Freivalds fick avgå. Blixtersättaren Bosse Ringholm lika så. En person kring statsminister Persson verkar dock ha nio liv att ta av innan han får försvinna, och det är hans närmaste man, statssekreterare Lars Danielsson.

Danielsson var den som i tillförordnad utrikesminister Bosse Ringholms ställe åkte ner till EU-toppmötet i bryssel i helgen och det var han som under KU-förhören ljög om vad han gjorde under annandagjul för drygt ett år sedan.

Danielsson har hamnat i skandaler innan. Om någon kom ihåg den misslyckade floppen med regeringens sydafrikaresa, så var han inblandad där, med ett rejält ansvar. Han har även ett antal misstänka skattebetalda krognotor, och nu även en lägenhetsaffär i bagaget. Inte bara det att det varit högst tveksamt vad han egentligen gjorde den 26 december 2004, men han har fått sitta kvar med fullt förtroende från Persson ända sedan dess. I helgen fick han till och med hoppa in i utrikesministerns ställe under ett EU-toppmöte.

Göran Persson kanske tycker att Danielsson är en man att lasta förtroende på. Jag är av en helt annan åsikt.

Fildelningen och piratmode

I fredags så talade jag fildelning för ett gäng liberaler i Göteborg. Det blev mycket diskussion om nedladdningslagen, upphovsrätt och kassettavgifter. Enighet om att vikten av den personliga integriteten och upprördhet över kriminaliseringen av en så stor del av befolkningen var tydlig.

För musikindustrins roll i det hela är stor. Istället för att försöka marknadsföra sina skivor och göra de värda att köpa, har de gått den rättsliga vägen och tryckt på beslutsfattare att gå deras väg. Det är inte rimligt att göra nästan en miljon av befolkningen kriminell över en natt. Det finns fortfarande heller ingenting som säger att det faktiskt är fildelningens fel att musikindustrin tappat i försäljningssiffror.

Äganderätten hotas också när du inte längre får göra vad du vill med den produkt du köpt, ens för ditt egna bruk. Upphovsrätten själv hör till en av de mest långtgående rättigheterna. Du kan fortfarande tjäna pengar efter din död, och en låt är mer skyddad än tex. ett läkemedel. Att längden på upphovsrätten också förlängts i takt med att disneyrättigheterna får få år kvar, har enbart att göra med ekonomiska intressen snarare än ideologiska.

Storindustrins intressen går före den enskilda individens. Marknaden är på grund av upphovsrätten så reglerad att den snarare motverkar sitt syfte än medverkar till det. Den konstnärliga friheten finns inte på samma sätt när det gäller musik som när det gäller konst, även om den också titt som tätt hotas ordentligt.

Skyddet mot spridning av upphovsrättsskyddat material digital väg är någonting som marknaden borde sköta själva istället för att lämna det till lagstiftarna, och sedan själva rycka in och försöka väcka åtal mot folk. Upphovsrättsindustrin tar inte bara på samhällets resurser, den hindrar också den kultur som växer fram i spåren av fildelningen.

För övrigt så är det numera riktigt trendriktigt att vara pirat. Modemagasinköp för att lösa tågresetristess talade om det för mig (inklusive att mina två favoritfrysyrer också är inne), och äntligen ett politiskt mode som jag faktiskt kan haka på. Pirat-döskallar är dessutom såå mycket snyggare än palestinasjalar…

Länkar om fildelning

Inför fredagens talarkväll i Göteborg så sammanställde jag ett gäng länkar jag även tänkte kunde delges här, alla med kopplingar till fildelningsrörelsen på ett eller annat sätt. Några efterfinns dessutom på länklistan. Andra är ren information.

• http://www.roh-nin.net/copyme.pdf
  Hela boken ”Copy me” i pdf-format, som givetvis går att ladda ner, helt gratis och dessutom helt lagligt. I slutet av boken finns också en större länksamling med tips på bra sidor.
• http://www.thepiratebay.com
  Världens största BitTorrent-tracker som samlar filer från hela världen. Alla kommer åt den utan någon form av inloggning. Fri information per definition.
• http://piratbyran.org
  Den svenska organisationen som är för olika former av piratkopiering
• http://antipiratbyran.se/
  För en inblick i hur ouppskattade APB är
• http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=391215
  Frågor och svar om nedladdning
• http://www.regeringen.se/sb/d/4456/a/40699
  Lagen om nedladdning i sin helhet
• http://www.regeringen.se/sb/d/1920/a/55368
  Om kopieringsskydd och DRM
• http://www.regeringen.se/sb/d/6143/a/55366
  Om nedladdning och upphovsrätt
• http://www.artliberated.org/
  Om censurering av konst
• http://copyriot.blogspot.com
  Kopifajtern Rasmus Fleischers blogg

Ett opålitiligt centerparti

Det där partiet med namnet som syftar på någon sorts mittenläge är långtifrån självklart. Igår gick partiet ut och deklarerade att man skulle stoppa lagen om buggning. Inte ett totalstopp men ett väl behövligt skjut på framtiden. Ett alldeles utmärkt exempel på vad ett litet parti kan göra.

Samtidigt så annordnar centerpartister tillsammans med kristdemokrater och moderater ett familjeseminarium i riksdagen med föreläsare som jämfört abort med förintelsen och andra som tycker att ”lättare hustrumisshandel” är befogad ibland. Ett seminarium jag beklagar har fått utrymme i den svenska riksdagen. Dessutom låter det som ett seminarium som inte riktigt ligger i någon av partiernas linjer? I alla fall inte de officiella…

Själv så träffade jag igårkväll i ovanlighetens skull stora delar av min familj (utan behov av ett seminarium). Släktfest med afrikanska rytmer, ekologisk shiraz(!) och klanger av en såg. Under tiden hemma så tickade bloggen på högvarv. Jag har fått lära mig mer om internet. Ska man få mycket besökare så ska man blogga om sex eller piratebay. Det senare ordet står för tillfället för 68% av alla mina google-träffar samtidigt som jag fortfarande får flertalet träffar på ”natacha” och ”strippande tjejer”. Detta trots att jag inte skrivit om striptease sedan september, och natacha-inlägget kom i november. Internet är underbart!

Medverkar i dagens bloggkrönika

Idag är jag och bloggen med i ekots bloggkrönika. Den handlade denna veckan om Freivalds och fällningen av könskriget. Det är onsdagens inlägg om det som citeras.

Tidigare har jag varit med i bloggkrönikan om fildelning och i efterdyningarna av Åke Green-historien.

Absurda skillnader mellan P2P och bibliotek

Nu går det bra att ladda hem musik gratis från en tjänst några av landets bibliotek startat. Du måste bo i rätt kommun, ha windows på din dator och får bara ha filen i en vecka eller under ett dygn. Ett system med många brister, men ändå ett steg åt rätt riktning.

Frågan som väcks handlar då istället om var gränsen för upphovsrättsmännen går. För är det egentligen så stor skillnad mot det tjänsten som biblioteken just nu erbjuder sina låntagare, mot vad ett P2P-program eller piratebay innebär. Är det egentligen inte lite småfånigt att kopian av musiken måste raderas efter en tidsperiod? Det är ju faktiskt ingenting som skaparen kommer att sakna.

Skillnaden mellan biblioteken och p2p är att biblioteken betalar pengar till stim. I logikens namn borde det därför inte vara lång väg kvar till en fd. frankrikemodell med avgift till p2p-nätverken och sedan fritt laddande. Att det överhuvudtaget inte borde vara nödvändigt med avgifter till stim är en helt annan diskussion men som ändå behöver nämnas. I vilken annan branch kan man tjäna pengar på något som lika gärna skulle kunna ses som marknadsföring? Upphovsrätten är långtgående, du har tillexempel större rättigheter över ett musikspår än vad du har över ett nyutvecklat läkemedel. Borde det inte i rimlighetens namn och med lite sunt förnuft inse att förbudshetsen mot fildelningen är lika absurd?

Det tåls i alla fall att tänka på, och innan vi är där så är biblioteken klart ett bra steg på vägen, även om DRM-skyddet mest känns fånigt. Imorgon kväll (fredag) kommer jag för övrigt att prata om fildelning på en Cafe Liberal-kväll i Göteborg. Någon form av rapport utlovas.