Tillbaka till medeltiden, eller i alla fall hösten 2006

Tre dagar borta från civilisation, mobiltäckning och internet har gjort att jag helt missat debatten om rekonstruerade mödomshinnor.

Johan Ingerö sammanfattar väl, och debatten bottnar i att det gjorts en kartläggning av hur många vårdinrättningar i Stockholms län som utför ”rekonstruktioner” av så kallade mödomshinnor. Det är vanligt.

Problemet är att mödomshinnan är en myt. Det finns ingen hinna som kan spricka och blöda vid första samlaget, utan det som kallas för mödomshinna är en liten kant som töjs ut. Om en tjej blöder när hon har sex är det snarare ett tecken på att hon inte är tillräckligt upphetsad, eller att penetrationen gått för snabbt fram.

Därför finns det heller ingen mödomshinna att rekonstruera, utan de operationer som genomförts är stygn som skadar underlivet för att åstadkomma den där mytomspunna blodsdroppen på bröllopsnattslakanet.

Att mödomshinnan är en myt har uppdagats bara på senare år. När jag hade sexualundervisning i åttonde klass (för sisådär sju år sedan) fick vi lära oss att mödomshinnan existerade och kunde spricka. Riksförbundet för sexualupplysning, RFSU, ändrade sin informationstext för mindre än två år sedan (jag skrev om den felaktiga versionen i augusti 2006, och i oktober 2006 var den justerad till dagens). Tidigare beskrev RFSU mödomshinnan såhär:

”Ett slemhinneveck som sitter baktill i slidmynningen. Omkring hälften av alla kvinnor blöder vid första samlaget när mödomshinnan brister, men hinnan kan också brista tidigare i samband med idrott och gymnastik eller att tamponger förs in i slidan.”

Vilket fortfarande är uppfattningen många har om mödomshinnan.

Det går inte att rekonstruera någonting som inte finns, och varje operation, innebär inte att vi gått på myten om mödomshinnan, utan att vi köpt den medeltida bilden av att kvinnor skall skadas så vid sitt första samlag att hon blöder.

Det om något är avskyvärt.

Papegojan Sten Tolgfors

Försvarsminister Sten Tolgfors gör dagens insats för att försvara FRA-lagen på SVD Brännpunkt. Tolgfors menar att eftersom alternativet till FRA-lagen är oreglerad signalspaning i etern, är lagen en bra idé, och den integritetskränkning kabelspaning innebär, kallar Tolgfors för ”ökat integritetsskydd”.

Av någon anledning har han också fått för sig att kabeltrafiken inte kan lagras (”Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.”), vilket är ett lite märkligt argument med tanke på att datalagringslagen ligger på utredning hos regeringen.

Tolgfors menar också att inga svenska privatpersoner kommer avlyssnas. Trots den lista på 103 namn som räknar upp svenska privatpersoner som i allra högsta grad har avlyssnats. Givetvis kan man bortförklara det med att det var fall som hände ”för länge sedan”, men det tar inte bort det faktum att FRA har avlyssnat svenskar som inte varit misstänkta för terrorbrott.

Överhuvudtaget missar Tolgfors kärnan i kritiken mot FRA-lagen. De flesta av oss kritiker tycker inte att Tolgfors alternativ, oreglerad signalspaning i etern, är särskilt bra det heller. De flesta av oss tycker helt enkelt inte att allmän övervakning av oskyldiga personer är bra någonstans, hur ädla motiven än är, och hur mycket ”integritetsregleringar” man än lägger till lagen.

Hela försvarsministerns artikel luktar istället paternalism där regeringen genom Tolgfors säger till oss FRA-kritiker varför vi har fel och de har rätt. Samma argument rabblas, och regeringen försöker envist påstå att FRA-lagen är harmlös. Papegoj-alliansen verkar tro att om samma sak upprepas tillräckligt ofta – blir det en sanning.

—

I Tolgfors artikel nämns ”integritet” sju gånger och övervakning noll gånger. Som Jonas Morian skriver; Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Övervakning är integritet.

Läs även Svensson och Opassande på samma ämne.

Sluta tjata om könsneutrala äktenskap

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, men med anledning av EuroPride finns det skäl att lufta frågan om könsneutrala äktenskap en gång till här på bloggen.

Årets pridefestival firar den svenska synden och hur den öppnat gränser för många människor. Trots det har diskussionen om könsneutrala äktenskap handlat om semantiken mellan äktenskap och partnerskap för att kunna tvinga svenska kyrkan att viga samkönade par, snarare än att förändra systemet.

Om vi slutade prata om könsneutrala äktenskap och i stället diskuterade civiläktenskap, kunde vi få en riktig förändring av lagen som både skulle gagna traditionella äktenskapsförespråkare såsom radikala familjeanarkister. För civiläktenskap skulle innebära att juridiken försvann ut från både kyrkan och de politiska borgerliga vigselförättarna, det juridiska avtalet hade skrivits under på lämplig plats (tex. skatteverket), och personerna som skrev under kunde sedan välja cermoni bäst de ville.

Om juridiken var ute från kyrkan hade det inneburit att det var kyrkans medlemmar som själva fick avgöra vilka som skulle gifta sig där, utan att samhället hade haft något att säga till om. Det är ingen rättighet att få gifta sig i kyrkan, och diskussionen över uppfyllda krav för att få göra det hade varit upp till varje enskilt samfund. Som icke-medlem hade jag inte fått något att säga till om, vilket jag heller inte borde.

Samtidigt skulle civiläktenskap bli en möjlighet för fler att fritt välja en cermoni de vill ha. Ingen skulle behöva besöka rådhuset för att sedan gifta sig igen. Trosamfund som inte kvalificerar för vigselrätt i dag skulle få lättare att genomföra vigslar. Civiläktenskap skulle dessutom kunna bli ett steg på vägen för att låta mer än två personer omfattas av det äktenskapliga avtalet, och ge juridiska rättigheter till alla som ingår i en relation.

Både kyrkan och icke-kyrkliga skulle tjäna på att inte blanda ihop juridik med religion. Det är dags att skrota alla förslag om könsneutrala äktenskap, och införa civiläktenskapliga avtal istället.

Feghet borde inte vara brottsligt

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

—

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

Upp till bevis!

Gruppen ”Borgerligt nej till FRA-lagen” har bildats och tillsammans författat en debattartikel till DN. Tre av fyra ungdomsförbundsordföranden står bakom, tillsammans med några regionala partipampar från varje parti. En riksdagsledamot står med på listan, och det är Camilla Lindberg, vilket innebär att initiativet inte är något nytt i antalet röster vid en eventuell ny omröstning.

Samlingen med borgerliga FRA-motståndare är bra. Skulle gruppen lyckas fälla lagen innan den träder i kraft är de värda all heder. Risken finns att den bara kommer försöka måla gruppföreträdarna i god dager, men rent politiskt inte kommer ändra någonting. Alla protester inom alliansen som inte leder till en fällning av lagen är dessvärre förgäves, och om samma personer står bakom alliansen valet 2010 och en FRA-lag råder, vet vi alla att det bara är spel för galleriet.

Det är dags för alla borgerliga partimedlemmar att gå upp till bevis. Kräv ett nej till lagen från era riksdagsledamöter, få partiledningarna att lyssna. Hota med avgång, och stanna inte kvar i partier som inte lyssnar på er. Valet 2010 kommer handla om mobiliseringsgrad av väljare. En sak är säker. Ingen FRA-motståndare kommer rösta för alliansen om lagen finns kvar då.

”Själv har jag haft en naiv tro på att polisen är god…”

”…men efter i natt så får jag nog omvärdera det…” Så lät ett sms jag fick i går från en vanligtvis glad värmlänning. Då var han på sjukhuset på väg att röntgas för de skador han fick av polisen under ett omhändertagande. Hela historien, som började med en tunnbrödrulle, läser du här. Jag brukar inte svära, men nu passar det faktiskt.

Fy fan för svensk polis.

"Själv har jag haft en naiv tro på att polisen är god…"

”…men efter i natt så får jag nog omvärdera det…” Så lät ett sms jag fick i går från en vanligtvis glad värmlänning. Då var han på sjukhuset på väg att röntgas för de skador han fick av polisen under ett omhändertagande. Hela historien, som började med en tunnbrödrulle, läser du här. Jag brukar inte svära, men nu passar det faktiskt.

Fy fan för svensk polis.

Intima kvinnliga miljöer

En söt kille med Greenpeaceblocket i högsta hugg stannade mig i dag när jag traskade över kanalen i centrala Malmö. ”Du ser ut att bry dig om miljön” sa han, och hoppades att han hade rätt. Smått stressad som jag var blev det ett ”Nej tack – inte i dag” till svar, och jag gick vidare.

Trots det, tänkte jag bry mig lite om miljön i dag, och slå ett slag för menskoppen. Senaste veckorna har det skrivits om den lilla silikonkoppen i tidningarna och den har lanserats som ”alternativet för klimatsmarta”.

Det finns många politiska skäl till att välja menskoppen som mensskydd. Klimatet är en uppenbar anledning, en menskopp håller i tio år, medan tamponger och bindor slängs efter ett par timmar. Bind- och tampongföretagens stereotypa marknadsföring mot småtjejer en annan, den uppenbara ekonomiska fördelen en tredje, eller bara åsikten att innovativa och smarta lösningar bör uppmuntras.

På det statliga apoteket, där man tycker att smarta menslösningar borde tillhandahållas, kan man köpa både bindor, tamponger, trosskydd (dock inte i stringformat), men menskopparna lyser stillsamt med sin frånvaro. Kvar är butikerna på nätet, som till exempel den här.

Trots alla uppenbara politiska fördelar med menskoppen är det inte huvudanledningen till att den är värd ett helt blogginlägg (och nej, jag har inte fått något för att skriva det här), utan att den i sig är så smidig. Den byts ut två gånger om dygnet, funkar perfekt att sova i, klarar av både bad, toabesök och dylikt, och är mer hygienisk än både bindor och tamponger. Det krävs lite pill och förmåga att se sin egen mens spolas ner i avloppet, men klarar du det, kan det också innebära att du köpt din sista tampong.

Kanske borde några fundera på koppen som alternativ, innan de vill ha skattepengar för gratis menskydd till alla.

Karlar och fruntimmer

När jag var liten, var fruntimmersveckan synonymt med tårtkalas i trädgården. Jag hade en tant som hette Margareta, och på antingen hennes eller min dag, såg vi till att fira ordentligt. Inte för att namnsdagar har så stor betydelse, utan snarare för att jordgubbstårta i mitten av juli smakar gott, och det är trevligt att ha en ursäkt att få äta av den.

Fruntimmersveckan var från början den enda gången i almanackan sex kvinnor hade namnsdag på raken. Manliga namn hade den förmånen flerfallt, men jordgubbstårteveckor för karlar har tragiskt uteblivit från historien. Givetvis är det skandalöst om man ser på saken ur ett bokstavsfeministiskt perspektiv…

Oavsett om du heter Johanna, Anna, Margareta, Kristina, Emma, Magdalena eller något helt annat, skadar det inte med både tårta och jordgubbar i den svenska sommarkylan. Karlar och fruntimmer är vi allihopa.

—

Sjödin, Graf och Julén är politiskt bloggande namnar att gratulera i dag.

Biorekord igen, och folk skyller på fildelningen….

Den nya Batmanrullen, The Dark Knight, slog ”alla rekord” under premiärdagen och spelade in 404 miljoner kronor. En film som knappast kommer lida ekonomiska bakslag på grund av fildelning.

Själv är jag dessvärre likväl trött på all antipiratreklam som visas före filmer jag betalat för att se. Jag hade köpt avsevärt fler dvd-filmer utan dem.