ESF (European Social Forum) här i Malmö lider mot sitt slut, och många har vädrat sina åsikter om evenemanget, inte minst med tanke på de polisinsatser (och brist på dem) som genomförts under helgen.
Personligen gillar jag inte att kommunen lagt två och en halv miljon på arrangemanget, men jag tycker å andra sidan inte att kommunen skall lägga pengar på den här typen av evenemang alls, oavsett om det handlar om ESF, Rotarykonvent, idrottstävlingar, Malmöfestivalen eller andra stora grejer som borde kunna bära sina egna kostnader. Att upplåta tomma lokaler eller parkplats är en annan sak.
Med det sagt, är jag faktiskt en smula avundsjuk på vänstern och den stämning som ESF lyckats uppbringa i stan under helgen. Musik i vartannat gathörn, intressanta seminarier, och en smula romantiserande syn på världen. Borgligheten har någonting att lära här. Att det sen kan verka en smula för högt i tak när LO har seminarium jämte grupper som vill legalisera kokain eller försvarar FARC, slår bara tillbaka på ESF:s trovärdighet.
Själv tycker jag det höga taket är intressant, och tycker det visar på lite yttrandefrihet och öppenhet i praktiken, även för ämnen som är politiskt inkorrekta, och frågor där jag har helt motsatt åsikt. Dock är det synd att det just är vänstern som definierar de sociala frågorna, när det finns både liberaler och konservativa som lätt skulle enas med vänstern i frågor som rör just social rättvisa.
Människovärde, integritet och rättvisefrågor går faktiskt att ena med ekonomisk frihet.
—
Alliansfritt Sverige, Fredrik Malm, Peace, Love and Capitalism, Pophöger, Johan Norberg, PJ, Johan Ingerö, Dibbuk, Tenghammar, Svensson, Arvid Falk, och många fler har också skrivit om jättekonventet.