Bloggdöd, nystart och framtid

Alla saker som har en början får också ett slut. Jag tycker att fem år med Frihet, Fildelning och Feminism är rätt lagom, och har därför dödat den gamla bloggen under dagen.

Frihet, fildelning och feminism föddes sommaren 2005. En god vän utmanade mig till att börja blogga, jag antog utmaningen. Efter drygt 1400 bloggposter, över 7000 kommentarer och med några hundratusentals besökare har namnet fått göra sitt. Jag tycker att nästan fem år är lagom, och jag har förhoppningsvis vuxit lite grann under åren. Dessutom finns det mycket mer än feminism och fildelning.

Så, nu kommer jag bara blogga som Johanna Nylander. Hur mycket och hur ofta får framtiden visa, men jag arbetar med text och lär ha anledningar att skriva, även om det i bland bara blir kommentarer till texter jag skriver på andra ställen. För tillfället skriver jag på en lite större sak som jag berättar mer om framöver.

Alla gamla inlägg ska finnas kvar här. Jag gillar det där med transparens och vill att man ska kunna läsa alla gamla inlägg. Även de som med en dos efterklokhet var mindre lyckade. Jag står för allt jag skrivit, och är glad över att jag sluppit radera ett enda inlägg på mina snart fem år i bloggvärlden. Antalet kommentarer som rykt har också varit få.

Så, välkommen till johannanylander.se

Lite tekniska detaljer

- Om du kan läsa det här i din rss-läsare innebär det att alla flöden fungerar som de ska och har länkat om till rätt. Vill du vara på säkra sidan att allt fungerar lika bra i fortsättningen uppdaterar du till det här flödet i stället.

- Det kan fortfarande finnas felaktiga länkar och konstiga saker som muppar i marginalerna. Hittar du något så skriv gärna en rad, så försöker jag fixa.

- Jag ligger på egenhostad wordpress och hoppas att allt ska vara så mycket bättre som det är sagt. Nej, jag har inte kodat allt själv, jag lejde min bror till att göra allt som tog tid. Han har dessutom fotat bilden på mig som ligger under ”om mig”-fliken. Alla gamla adresser ska ha länkats om hit. Det finns dock risk för att allt inte funkat optimalt.

Bygg om, gör om, gör rätt

Snart är den här sidan klar. Inte riktigt än. Återkom.

Stora upptäcka-Malmö-posten

För någon dag sedan postade jag en efterlysning på twitter om vad för guldkorn jag missat i Malmö. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år, och jag känner mig fortfarande rätt ny i stan. Visst, det är lätt att bli hemmablind, men jag tänker mig att vi alla har några malmöguldkorn att dela med sig av. Jag kan till exempel tycka att den malmöbon som missat skånes konstförenings öppna scen, högskolans öppna skiftesföreläsningar på måndagkvällar, att operan säljer hundrakronorsbiljetter till de flesta föreställningar, och inte har smakat Lilly Ahns alldeles för billiga helgrätter, har fler saker att upptäcka i stan.

Därför tänkte jag fortsätta efterlysningen nu och utnämna detta till den stora ”upptäcka-malmö-tråden”. Vad kan du dela med dig av?

På twitter tipsade PSW om fårspett och kebab på St. Knuts väg, och hallonpajen på Claras Café. Tove listade favorit-närutflykter: Kalkbrottet, Beijers park, musikgropen, piren på ön, terrariet, och jag ska definitivt ta och besöka terrariet vid tillfälle. Men, sen tog det stopp, och det måste väl finnas fler malmöguldkorn än så?

Kvinnor måste få begå misstag

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.