Det blir bättre

It gets better-kampanjen har kommit till Sverige. Se filmerna och läs mer här.

Länk

Ersättning för organ

Jag lyssnar på p1 om morgnarna och har följt den senaste veckans kampanj kring organdonation och organhandel. Jag tycker det är en uppfriskande ansats, när p1:s vetenskapsradio lyfter upp om vi inte borde legalisera köp av njurar och ge donatorer 300 000kr för besväret. Socialministern och kristdemokraten Göran Hägglund är givetvis emot, men han vill inte ens ge anhöriga till döda människor någon ersättning.

Om man för en stund frångår 300000kronorsspåret för att det kanske ligger lite långt ifrån oss för tillfället (men som någon i programserien har sagt, ge i alla fall donatorer fri vård resten av livet!), borde det inte vara lika orimligt eller omänskligt att ge ett ekonomiskt begravningsbidrag till överlevande som låter en anhörig avlidens organ doneras. Det borde snarare vara en alldeles utmärkt lösning, och ett sätt att säkerställa att den positiva inställningen till organdonation fortsätter under det sista dygn på intensivvårdsavdelningen som organen behöver hållas igång. Kanske kan det dessutom vara till tröst, att både veta att organen kommit till nytta, och att man inte behöver bekymra sig akut för att få tillräckligt ekonomiska medel för att hålla en begravning? Jag förstår faktiskt inte skälen emot det. Och om de anhöriga tycker det är svårt att ta emot pengarna, men låt de få skänka bort summan i den avlidnes namn.

Det är rätt sorgligt att vår noja om pengar ska stå i vägen för ett system som skulle kunna rädda liv.

Här kan du anmäla dig till donationsregistret.

Det här med Spotify

Musik jag saknar på Spotify.

Jag har varit en slentrianspotifyanvändare. Sedan jag fick den där då eftertraktade inbjudan till tjänsten för ett par år sedan, har Spotify till stora delar ersatt mitt gamla mp3-bibliotek. Det har varit enkelt, smidigt och man behövde inte reflektera så mycket över det. Jag har aldrig betalat för Spotify. Inte av någon sorts snålhet, eller principiell ovilja. Mest för att jag kände att jag fick ut tillräckligt ändå. Någon gång hade jag velat ha funktionen med offlinespellistor, men eftersom det inte fanns någon mobilapp till min gamla n900, ville jag inte betala så mycket extra för en funktion som framför allt var gjord för att få musiken till sin mobiltelefon. Reklamen har heller aldrig stört mig. På senare tid är det nästan tvärtom, eftersom jag jobbar med marknadsföring och inte har någon teve, har spotify varit det enda stället där jag återkommande utsatts för de stora svenska reklamkampanjerna, och således blivit ett sätt att hålla mig omvärldsbevakad.

Hade jag tyckt att reklamen var jobbig, eller ville ha Spotify till min mobiltelefon, då hade jag lätt betalat för det. Tjänsten i sig kan nog fortfarande vara värd sina 600-1200kr/år, men när de nu nästintill avskaffar sin gratisversion konkurrerar Spotify helt plötsligt med andra liknande musiktjänster. Tiden då jag använde Spotify av ren slentrian, för att det var enkelt och oreflekterat, är helt enkelt över. För Spotify är inte det enda alternativet för att lyssna på musik. Rent krasst hade jag lika gärna kunnat köpa mp3:or på itunes för 1200kr och fått ut ungefär samma musikbibliotek som jag lyssnar på nu. Att ha en musiktjänst i ett moln åtkomligt från nästan vilken dator som helst är värdefullt, men å andra sidan skulle ett utökat dropboxkonto fylla ungefär samma funktion.

En av de största anledningarna till att Spotify var bra ändå, var att nästan alla använde det. Den sociala aspekten ska inte underskattas. I Sverige var tjänsten på så sätt lika öppen som youtube eller facebook och det fanns ett värde i enkelheten att dela spellistor och nya låtar. Man kan inte göra en betaltjänst med det sociala värde som Spotify hade, fast jag undrar om de själva ens var medvetna om potentialen?

Nu kanske jag blir betalande spotifykund om ett par veckor ändå, laddar ner iphoneappen och uppskattar molntjänsten. Men det kommer i så fall vara en annan produkt jag betalar för, som till viss del kommer vara sämre, än den som jag använder i dag.

—

Om någon har tips på andra musiktjänster som inte är Spotify, Wimp, LastFM eller Grooveshark, tar jag tacksamt emot tips. Hey, jag kan tänka mig att betala mer än en hundring i månaden för en tjänst som är bättre.

Mer musik jag saknar på Spotify.

Att vara kvinna och höger. Del 40 001 miljarder.

Skylt upphängd på ett plank på min gata. Kanske mest passande för sista punkten.

En fortsättning på förra inlägget:

- Jag har läst Eva Coopers bok nu, och måste säga att jag till stora delar håller med om ansatsen. Cooper inleder till viss del med mina ord (vilket är fantastiskt smickrande) från ett inlägg om livet som högerkvinna som du kan läsa i sin helhet här. Hanna Lager lyfter fram samma problembeskrivning.

- Efter att ha läst boken skulle jag också säga att Elin Grelssons kritik av Coopers bok är en ungefär lika vänsterstereotyp kritik av en timbrobok som Coopers bok är en stereotyp bok från Timbro. Så får ni tolka det fritt.

- Isobel Hadley-Kamptz skriver om mer om biologiska orsaker till kvinnans beroende av staten. Jag vill förtydliga att jag tror att människor är beroende av relationer, av medmänniskor och av varandra. Det kommer man inte i från även om jag ibland skulle vilja det. Jag tycker dock att det finns en övertro på statens förmåga att lösa problem, och tycker det är tråkigt när liberaler ser de statliga skyddsnäten som de som är de mest rättvisa. Jag kan tycka att det finns försvarbar fördelningspolitik, men att systemen borde utformas med större valfrihet, att det borde finnas fler alternativ än stat och familj och att man kanske skulle kunna utveckla försäkringsdelen i föräldraförsäkringen lite mera.

- Jag tycker också att det finns fler frågor än barn och att det finns fler perspektiv på kvinnonormen än mödraskapet.

- Jag skulle kunna skriva under på i princip hela det här inlägget, förutom att det är orsaker till varför jag är höger.

- Man får inte från vänsterhåll underskatta hur stor frihet pengar faktiskt innebär. Eget kapital (om än litet), egna inkomster och eget ägande. Tänk om man kunde utforma system där så få som möjligt behövde vara beroende av staten?

- Högern måste bättre ta tag i de normer och strukturer som man tänker sig ska ”lösa sig över tid”. Man behöver anstränga sig och fixa systemen så det inte bara lönar sig att arbeta, utan också att spara, att driva företag, och kanske framför allt, ta ansvar för sin framtid. Samtidigt får man inte blunda för de strukturer som finns, jämställdhetsarbete borde välkomnas. I synnerhet i de egna leden.

- En liten avstickare. Men i teveserien L Word finns det en enda kvinna som på något sätt uttrycker högersympatier. Hon är dock konservativ, gillar Bush, spelar bort pengar och försvinner snabbt ur serien utan den minsta karaktärsutveckling. Det är bara ett exempel, men normen som säger att alla flator är (mer eller mindre) vänster är än mer krävande och inskränkande. Det gör mig rätt arg.

Att vara kvinna och höger. Del 40 000 miljarder.

Jag har inte läst Eva Coopers bok ”Myten om det andra könet” så jag vet inte om Elin Grelsson har rätt i sitt lustmord på boken. Grelssons text är i alla fall underhållande att läsa (gör det!), oavsett om Coopers bok är så substanslös som Grelsson hävdar. Jag fastnade i alla fall på en sak, och det här med att det finns en föreställning om att kvinnor är vänster. Det är en av de saker som både Cooper och Grelsson verkar vara överens om, men jag vet inte om någon av dem verkligen funderar på frågan om hur mycket normen om den kvinnliga vänstern påverkar skapandet av kön, hur det är en norm som ständigt reproduceras i vårt allmänna medvetande, hur flickor från barnsben lär sig plikttrogenhet, ansvarstagande, duktighet och en liktriktning som premieras i de offentliga institutionerna med trygga skyddsväggar. En vänsternorm där man gärna får krossa patriarkatet, men som väldigt sällan kritiserar staten.*

Jag struntar fullständigt i om kvinnor är mest vänster eller mest höger, men jag tycker det är problematiskt att man som kvinna behöver kämpa mot den förutfattade meningen att man per automatik är lite mer åt vänster. Förebilderna till höger är få, och de som finns där behöver nästan be om avbön för att få stanna kvar. Linda Skugge slutade kalla sig för feminist, toppcheferna förespråkar kvotering och de som råkar få barn i offentlighetens ljus måste visa upp en bild av sig själva som supermammor för att få fortsätta att lyckas. Klart det är lättare att lämpa över ansvaret på staten, eller sluta kämpa emot normerna, bli konservativ och leva ut de traditionella könsrollerna istället.

För det är här högern har misslyckats. Den liberala kritiken mot den stora staten har skyfflats långt in i garderoben, och alternativen för trygghet har antingen varit den starka familjen eller den starka staten. I stället för att göra kvinnor fria från patriarkatet är allt för många fast i myndighetsgodtyckligheten. Redan som barn lärde flickor sig att auktoriteten staten var rättvis. Samhället, det var ju alla människor som bestämde tillsammans.

Men högern har inte varit intresserad av att tala om alternativ. Det man kallar för marknaden fungerar ju bra, sägs det, å så räddar man en till nationalbank, i stället för att ge utrymme åt mellanmänskliga relationer, sammanhang och alternativa system. Man talar aldrig om att vara fri från staten. Alla kanske kan lyckas med nästan vad som helst om man jobbar tillräckligt hårt, men det är inte det som är grejen. Det hjälper inte om alla ändå fortsätter att utgå från normerna, oavsett om det handlar om att se kvinnor som vänster, eller att helt enkelt rycka på axlarna mot ojämställdheten, och tänka att det ändå löser sig över tid. Det är ju redan rätt bra. Eller?

—

Uppdatering: Läs Anna Svensson med, i synnerhet om den lätt glömda femme-rörelsen.

—

*och med staten menar jag inte regeringen, vilken det än må vara för tillfället, utan statsapparaten som princip där man lämnar över friheter till det allmänna bästa.