Skylt upphängd på ett plank på min gata. Kanske mest passande för sista punkten.
En fortsättning på förra inlägget:
- Jag har läst Eva Coopers bok nu, och måste säga att jag till stora delar håller med om ansatsen. Cooper inleder till viss del med mina ord (vilket är fantastiskt smickrande) från ett inlägg om livet som högerkvinna som du kan läsa i sin helhet här. Hanna Lager lyfter fram samma problembeskrivning.
- Efter att ha läst boken skulle jag också säga att Elin Grelssons kritik av Coopers bok är en ungefär lika vänsterstereotyp kritik av en timbrobok som Coopers bok är en stereotyp bok från Timbro. Så får ni tolka det fritt.
- Isobel Hadley-Kamptz skriver om mer om biologiska orsaker till kvinnans beroende av staten. Jag vill förtydliga att jag tror att människor är beroende av relationer, av medmänniskor och av varandra. Det kommer man inte i från även om jag ibland skulle vilja det. Jag tycker dock att det finns en övertro på statens förmåga att lösa problem, och tycker det är tråkigt när liberaler ser de statliga skyddsnäten som de som är de mest rättvisa. Jag kan tycka att det finns försvarbar fördelningspolitik, men att systemen borde utformas med större valfrihet, att det borde finnas fler alternativ än stat och familj och att man kanske skulle kunna utveckla försäkringsdelen i föräldraförsäkringen lite mera.
- Jag tycker också att det finns fler frågor än barn och att det finns fler perspektiv på kvinnonormen än mödraskapet.
- Jag skulle kunna skriva under på i princip hela det här inlägget, förutom att det är orsaker till varför jag är höger.
- Man får inte från vänsterhåll underskatta hur stor frihet pengar faktiskt innebär. Eget kapital (om än litet), egna inkomster och eget ägande. Tänk om man kunde utforma system där så få som möjligt behövde vara beroende av staten?
- Högern måste bättre ta tag i de normer och strukturer som man tänker sig ska ”lösa sig över tid”. Man behöver anstränga sig och fixa systemen så det inte bara lönar sig att arbeta, utan också att spara, att driva företag, och kanske framför allt, ta ansvar för sin framtid. Samtidigt får man inte blunda för de strukturer som finns, jämställdhetsarbete borde välkomnas. I synnerhet i de egna leden.
- En liten avstickare. Men i teveserien L Word finns det en enda kvinna som på något sätt uttrycker högersympatier. Hon är dock konservativ, gillar Bush, spelar bort pengar och försvinner snabbt ur serien utan den minsta karaktärsutveckling. Det är bara ett exempel, men normen som säger att alla flator är (mer eller mindre) vänster är än mer krävande och inskränkande. Det gör mig rätt arg.
Bra! Du prickade mycket av det jag tänkt på. Dessutom bor du på samma gata där jag först bodde i Malmö, hos mitt ex.
Jag är man! Och jag ser också orättvisor kvinnor utsätts för. Och jag tycker det är klart att dessa ska bekämpas. Men ni feminister borde aktivt försöka se saker ur mäns perspektiv, det kommer vara svårt för det finns nog mkt bullshit att se igenom – men försök! Tänk er in att födas i en värld där detta intellektuella könskrig redan råder utan att själv ha varit ansvarig. Sen under hela uppväxten få lära dig att du och dina gelikar är roten till allt ont. Samtidigt upplever du också en massa negativa saker som sker dig som en följd av att du är man. Ja då blir man faktiskt arg! För ingen tar det DU känner på ALLVAR!
När det pratas våld i samhället är det alltid ur perspektivet att kvinnor utsätts. Jag har fått däng många gånger och är rädd när jag går omkring i min egen hemstad på vissa ställen. Jag känner ingen kvinna som blivit våldtagen, men jag känner massa män som blivit misshandlade. Följden av detta är självklart INTE att man inte ska prata om våldtäkter. Följden är att vi ska prata misshandlar OCKSÅ! Vi ska också prata om varför män dör yngr, har sämre betyg och begår självmord oftare. Försök lev er in i männens situation alla feminister!
Jag säger inte att vi män inte gör fel, för visst gör vi det. Och vi ska inte bara direkt säga ”men männen då??” utan istället reflektera över vad vi gör fel. Men om jag ska vara ärlig så har vi fått göra det hela uppväxten, vi har sett det ur ert perspektiv. Frågan är om ni provat se det ur vårt.
Jag har ägnat mig mkt åt feministisk litteratur och mkt av den ilska jag kände mot feminister innan är som bortblåst. Men det finns en del kvar och det tror jag beror på att feminismen har spårat ur i sverige…
Från vänsterhåll underskattar man aldrig den frihet pengar ger. Det är därför man inte inte accepterar hur långa löner som helst och vill att kvinnor inte ska behöva vara beroende av andra för att få tillgång till denna frihet.
Högern däremot tycker att kreti och pleti ska kunna klara sig utan friheten som pengarna ger. I alla fall om de är sjuka, outbildade, ensamstående kvinnor eller arbetslösa. På så sätt är högern i grunden antiliberala.