Med ett leende på läpparna

För det allra mesta skriver jag om saker jag tycker är fel, och när staten beslutar om förslag jag inte gillar. Största anledningen till det är att det den senaste tiden varit rätt kassa beslut på områdena kultur och it, som jag ofta skriver om.

Men, ibland träffar även regering och riksdag rätt i beslutsdjungeln, och då bör man berömma det också. I dag fick jag ett stort leende på läpparna när jag såg att vi äntligen förbjuder klusterbomber (såna där som ofta träffar fel och inte detonerar på en gång), och att regeringen klubbat igenom arbetskraftsinvandringsförslaget.

Visst, inget är perfekt. Det finns fortfarande en massa andra regeringar som också borde ta sitt ansvar för klusterbomberna, och Sveriges beslut tog onödigt lång tid, men nu är det äntligen taget. När det gäller arbetskraftinvandring lyser de behövliga reformerna för de papperslösa med sin frånvaro, men det är långt bättre än dagens regler.

Nu ska jag fortsätta vara glad en stund och återkomma med klagomålen nästa vecka.

Hur kan de sova på nätterna?

Papperslösa är de människor som hör till de mest rättslösa i vårt svenska moderna samhälle. Inte ens något som grundläggande mänskliga rättigheter gäller, om du av någon anledning inte kan visa upp rätt papper.

Som papperslös är ”omedelbar akutvård” det enda du kan räkna med, men inte ens den är ovillkorad, utan personen i fråga krävs på hela kostnaden efteråt, bara för att den inte kan visa upp rätt papper. Till och med USA, som ofta kritiseras för sitt sjukvårdssystem skriver av akutsjukvårdsräkningarna för den som inte kan betala.

Men det är inte bara den omedelbara akutvården som är nödvändig. Om man inte får tillgång till den vanliga sjukvården för att man inte klarar av att betala hela kostnaden (som är långt högre än egenavgifterna), kan det ha lika dödliga konsekvenser.

Om detta skriver ett antal personer på dagens brännpunktsida i SvD. Mänskliga rättigheter gäller oberoende vilka papper man kan visa upp, och även om det finns några landsting som tagit saken i egna händer, så har vi fortfarande ett regelsystem för papperslösa som är under all kritik.

Förutom folkpartisterna Helene Odenljung och Ulf Nilssons debattartikel i GP för några veckor sedan, har det varit tyst i frågan från allianspolitiskt håll. Regeringen har nyligen antagit en proposition om vård för asylsökande, som inte omfattar de som lever gömda eller är papperslösa. Trots att man där hade chansen att rätta till ett grundläggande fel.

Var är de högljudda protesterna från kristdemokraterna och folkpartiet? Varför kan en fråga som könsneutrala äktenskap(som trots allt bara handlar om vad man skall kalla någonting för) nästintill orsaka en splittring i alliansen, samtidigt som brott mot mänskliga rättigheter bara verkar generera tystnad? Var är medmänskligheten? Var är försvaret för alla människors lika värde?

Men, det är väl lätt att blunda för mänskliga rättigheter, om man tror det kommer kosta att upprätthålla dem.