Schlager, stearinljus och Paul

Christer Sjögren och Amy Diamond vann gårdagens melodifestivaldeltävling. E-Type med pudlar gick till andra chansen ihop med Sussie Tapper (före detta Lili&Suzie-halva före detta Suzzies Orkester). Precis som jag tippade på bloggen i går. Sjögrens låt var fruktansvärd, men farlig, eftersom samtliga melodifestivaltittare kommer komma ihåg textraden ”I looove Euuurope…” ända tills finalen. Som limmet från ett avslitet gammalt tygplåster, ungefär.

HAX skriver om EU:s skyddstullar mot stearinljus från Kina. Om någon undrar varför det finns politikerförakt, så är det här en av anledningarna.

På tal om politiker och regleringar så fick Ron Paul tydligen hela 21% av rösterna i caucauset för Washington DC. Bara 5procentenheter från segrande McCain. Paul är visserligen uträknad för länge sedan, men att folk som lever så nära maktens korridorer (vilket DC ändå måste räknas som), i så stor utsträckning röstar på någon som vill minska statens makt, är ändå lite intressant.

Kvinnor, minimala stater och lite USA

Denna skulpturen med tre kvinnliga amerikanska pionjärer hittar du i en av salarna på Capitol Hill, senatens tillhåll. Skulpturen är inte riktigt färdig, och en sista plats är sparad till USA:s första kvinnliga president.

Att besöka maktens korridorer och möta människor som faktiskt kan, och har förändrat världen på riktigt, är rätt så mäktigt. En vecka i Washington har gett mig en mer nyanserad bild av amerikansk politik, att republikanerna inte är särskilt onda, och att demokraterna i bland kan vara allt annat än goda.

Trots att de allra flesta politiska företrädare, ledande personer på organisationer och aktiva debattörer som jag träffat varit män i den äldre medelåldern, så upplever jag att man bemöts bättre som kvinna. De kvinnor som sysslar med politik i USA och kommit någon vart, har gjort det för att de är duktiga, och inte för att de är just kvinnor.

Med det i åtanke, så borde man faktiskt fundera över både den svenska modellen, och ett system där staten är betydligt mindre. Systemet i USA är säkerligen inte det bästa, men det har fungerat för de allra flesta som bor där.

I Sverige har vi en mentalitet som menar på att staten skall lösa alla problem. Det som inte är förbjudet är obligatoriskt, och med hänvisning till att det är med allas bästa i åtanke, så genomförs system som är allt annat än fria. Hetslagstiftningen som var tänkt för att skydda, har i stället skapat inskränkningar i yttrandefriheten, valfriheten i vad för skola, vård och omsorg man vill ha är fortfarande minimal, trots att det handlar om stora livsval.

Det finns knappt någon diskussion eller kritik om vad egentligen staten skall göra, endast om hur man skall utföra det. Vissa skillnader mellan regeringar finns det, men den är ändå minimal, om man ser det ur ett lite större internationellt perspektiv. Inte ens via kommuner och landsting hittar man några större skillnader, utan man försöker istället att jämna ut dem nationellt.

Att ha en minimal inblandning av stat i en individs liv borde vara någonting positivt, och inte det omvända. Det skulle innebära större konsekvenser av en persons handlande, men också friheter. Så länge det handlar om vuxna människor, bör vi också få behandlas som det.

Dessvärre så handlar nyhetsrapporteringen från amerikansk politik väldigt sällan om friheter och stat, utan desto mer om Bush och att landet tycker om att leka världspolis. Trots att den största skillnaden mellan republikaner och demokrater handlar om hur fri marknad man vill ha, så stödjer de flesta svenska partierna demokraterna.

Det är en del av varför jag hoppas att statyn på bilden inte blir fulländad förrän tidigast om fem år. En kvinnlig president för USA är inte ett självändamål, det är de politiska åsikterna som är viktigast, oavsett om det handlar om personen som styr USA, eller om den som styr Sverige.

Washington, dag 2

I morgon blir det Cato institute, Chamber of Commerce, och Svenska ambassaden. Kan bli intressant.

Dagen har mest gatt at till shopping i Georgetown, som ar stans flashiga delar. Nu pa kvallen intogs en mycket delikat fiskratt i Adam Morgans kvarteren, och fick bade, foratt (de hade gravad lax, som uppenbarligen heter samma sak pa engelska), varmratt och nat glas vin for 200kronor. Dollarn ar lag, och jag gillar det skarpt.

Annars har min resa inte handlat om sa mycket politik an, men jag fick en Ron Paul-knapp igar (som sitter pa min jacka).

Washington!

Eftersom jag ar uppenbart internetberoende, sa blev det ett blogginlagg redan idag. Sitter pa hotelllets dator i Washington nu och har fatt lite kontakt med omvarlden. Nio timmars flygresa ar sadar kul, men det visar sig att de inte far vintertid har foran i morgon bitti, sa det bli i alla fall en timma extra :) .

Nio timmar pa ett flygplan med kass SAS-service ar ungefar sa lang tid det tar for fyra personer att lasa Linda Rosings sjalvbiografi. Bara sa att alla vet.

Val framme har kvallen gatt at till att uforska hur lang tid det tar att fa ut 21 stycken veckopass i tunnelbanan, hur gang tid man far vanta for att fa en gaffel pa Kentucky Fried Chicken, och hur underbart fashinonerande en mataffar kan vara. Pa dorren till den stod det natt i stil med att man inte fick predika i butiken. Ska forsoka ta ett kort pa det och lagga upp nar jag kommer hem.

Om nagon har nagot tips for vad man kan gora i Washington en sondageftermiddag, sa tas de garna emot bland kommentarerna. Sjalv sa aterkommer jag om jag far banbrytande insikter om amerikaner.

For ovrigt. Jag fick for ett tag sedan senaste nummret av Nova Science Fiction i brevladan tack vare en bloggkommentar. Alldeles fantastisk tidskrift som jag varmt rekomenderar. I synnerhet nummret om Alice B. Sheldon. Jag har hittat en ny favoritforfattare i SF-genren.